Nu följde en lyckosam femårsperiod. Varje säsong fram till våren 1931 delades det ut silvermedaljer till Götaholmsspelarna - och eftersom tvåorna flyttades upp varje år var GBK klart för Elitserien spelåret 1931-32.

Debuten i det högre seriesystemet gick utmärkt, första året blev laget trea och läget var lika ljust när vintervilan kom hösten-32, Götaholm slogs med fyra andra lag om serieledningen. Men våren! Klubben drabbades av sin första längre motgångsperiod någonsin och den förväntade tätplatsen byttes mot nedflyttning till klass 2.

1934 firade Götaholm sitt första jubileum. Klubben slog på stort: dels med fest på Coldinordens restaurang, dels med en jubileumstunering på Kvibergs plan (segrare Partille IF som också bildades 1924).

Efter tre år i klass 2 tog Götaholm serien med bred marginal 1936 och året efter fortsatte det av bara farten. Tack vare en andraplats efter Hisingstad gick GBK upp i Västsvenskan - mellankrigstidens motsvarighet till dagens division två! Det här året var det inte bara i seriesystemet Götaholm närmade sig de stora alliansklubbarna, på grund av planbrist i östra stan spelades alla hemmamatcher på Ullevi lilla plan.

Besöket i den högre fotbollsvärlden blev dock kortvarig, det blev degradering direkt. En anledning var säkert att manskapet började bli rätt ålderstiget, det var dags för en generationsväxling och när många av trotjänarna lämnade in 1938 fortsatte marchen nedåt. När det blåstes för avspark-39 var Götaholm tillbaka i klass 2.

40-talet.
Arvtagarna växte snart in i de blå-vita tröjorna och redan 1941 blev det serieseger och comeback i Elitserien.

Gamlestadsvallen invigs.
Söndag den 24 augusti -41 kl 11:00 invigdes Gamlestadsvallen som bestod av två ypperliga fotbollsplaner. Denna dag skrevs det historia i Götaholm, vår store ledare Bror Krafft initiativtagare och pådrivare i Gamlestadens Idrottsallians och den som starkt bidrog till Gamlestadsvallens tillkomst gick först i ledet vid invigningen. En av våra största fotbollsspelare "Raggen" Johansson blev förste målskytt på den nyanlagda planen i matchen mot Utbynäs som Götaholm vann med 2-0.

1942 instiftades Gamlestadsmästerskapen, Götaholm blev mästare efter en hård strid mot IF Stendy och först efter förlängning stod Götaholm som segrare med 3-2 , segermålet slog Vy Gunnar Karlsson in. Dom två övriga Götaholmsmålen nickade "Raggen" Johansson in. 1943 spelades finalen åter mellan Götaholm och Stendy, Götaholm vann med 2-0.

Under hela 40-talet höll Götaholm sig sedan kvar i elitserien, undantaget var ett tur-och-returbesök i klass 2 som ledde fram till en överlägsen serieseger 1949.

50-talet

50-talet blev sedan ett prövningens decennium för GBK. Det började med svårigheter att få ihop lag i samband med militär beredskap och två år i följd hamnade Götaholm på sista plats i serierna. För första gången sedan 20-talet tvingades klubben sänka sig till klass 3-spel. Just den här perioden var utan tvekan Götaholms tyngsta under alla år och den som i fösta hand skall äras för att klubben överlevde och kom tillbaka var kassören Sten "Boss" Gustavsson. "Boss" en av Götaholms största eldsjälar. Jobbade som materialförvaltare i slutet av 40-talet, tog sedan över kassörsjobbet 1950 (var klubbens allt i allo under 50-talet) och skötte detta fram till 1967.

60-talet

Vändningen kom efter tre år i trean och tre till i tvåan var Götaholm så tillbaka till Elitserien 1958. Det var en ny generation spelare som förde upp klubben genom serierna och 1960 blev sedan det verkliga märkesåret. Först och främst blev det uppflyttning till det nationella seriesystemets division 4, ännu högre status på det lokala planet hade segern i GP-cupen där Marieholm BOIK finalbesegrades med 3-0. Samma år blev det också ordning på lokalfrågan, Götaholm kunde flytta in i Gamlestadens Medborgarhus.

Under 60-talet kan man säga att Götaholm blev ett etablerat division 4-lag. Som bäst kom klubben sexa 1961 och 1968. Under perioden var man nere och vände i Eliten två gånger, bl a ledde tränaren Lars "Galento" Johansson och lagledare "Lalla" Johansson sitt unga lag till en klar serieseger när klubben firade 40-årsjubileum 1964.

När det var dags för nästa födelsedag, 1969, var det inte riktigt samma stämning i Gamlestadens Medborgarhus festsal. A-laget hade trillat ur igen, handbollssektionen var på väg att lägga ned, i Gamlestan fanns allt färre ungdomar. Den evige eldsjälen Lasse Larsson var ordförande och tack vare envetet arbete lyckades styrelsen vrida utvecklingen rätt igen.
70-talet inleddes med fyra år i östra eliten. Samtidigt lades grunden för framtiden. När grannklubbarna flyttade upp mot Angered för att hitta nya spelare (Stendy till Hammarkullen och Marieholm till Lövgärdet) satsade Götaholm på de ungdomar som fanns kvar i Gamlestaden.

1972 fanns äldre pojk-, yngrepojk- och puttelag. Så ledarna Uno Berg och Stig Larsson hade gott om träningsvilliga tonåringar. Året efter blev flera av spelarna juniorer och Thomas "Tomata" Nyblom tillträdde som tränare, "Tomata" bidrog till att fler juniorer sökte sig till Götaholm.1974 fick vi även tillskott på tränarsidan av Bengt "Julle" Gustafsson och det bidrog till att juniorerna var jämnstarka med stans allra bästa lag. Tre år i följd blev det serieseger för juniorlaget, ett år var grabbarna t o m uppe i DM-semifinal! (uddamålsförlust mot GAIS).

A-lagets stora år var 1973. Då noterade klubben den imponerande raden 22 spelade, 18 vunna, 2 oavgjorda (Bergsjö IF 2-2, Tuve IF 1-1), 2 förluster ( mot 2:an i serien Tuve IF 3-2 och i sista seriematchen mot RIK 2-1 när vi redan var klara), 49-15 i målskillnad och 38 poäng när det blev avancemang till division fyra igen. Bengt Apell var tränare, Jan Bubach, Thomas Nyblom, Roland Larsson och Roger "Larry" Johansson andra nyckelfigurer i laget som inledde en ny fyra-årsperiod i fyran.

Framgångarna för seniorlaget smittade även flickvänner och andra damer i Gamlestaden, 1973 startade Götaholms första damlag. -en verksamhet som tyvärr föll samman efter några år.

Om det var svårt med damverksamheten i en klassisk "ungkarlsklubb" som Götaholm var det desto naturligare att en breddning på seniorsidan skulle lyckas. Götaholm har alltid haft rykte om sig att vara en kamratförening och oldboys-laget har länge haft en viktig funktion som sammanhållande kraft för en aning överåriga gentlemän. När klubben firade 50-års jubileum arrangerades följdriktigt en oldboysturnering, en tävling som värdarna var ofina nog att vinna själva. Åren mitt på 70-talet befäste även på andra sätt hur viktigt det är med bredd. A-lagets bästa säsong (sexa i div 4) inföll samma år som både B-och ett nystartat C-lag fick guldmedaljer för tätplatser i var sin reservserie (C-laget startade i reservklass 7 och avancerade på 4 år en serie varje år innan det var stopp).

1978 inleddes en lång period där Götaholm varje höst hamnade i mitten av 5:an. Bertil Jansson, Stellan Nilsson och Roberto Jacobsson avlöste varann som tränare, men det dröjde ända till 1984 innan Leif Elvestål kunde lotsa A-laget tillbaka till division fyra, via 2:a platsen efter Qviding (en upphöjelse som dock varade två år).

Det började bra för vårt juniorlag som i januari vann snickarcupen. Det var i Almåshallen i Lindome som våra killar födda 83-84 vann.

Hösten -93 startade vi upp bordtennissektionen igen efter att verksamheten, när det gäller seriespel, varit nerlagd sedan 1972. På grund av ledarbrist upphörde vår verksamhet våren 2002 och då hade vi haft sex ungdomslag i seriespel med bl.a. en serieseger för P87-3. Även P88 var snubblande nära att vinna sin serie men förlorade finalen mot Tollered.

På vår seniorsida i fotboll har det gått neråt. Åttonde plats 1999, nionde plats 2000, tionde plats 2001 och tolfteplats  2002  div 4A.

Det var till att starta om i div. 5 år 2003 och där blev det en 5:e plats. Planeringen är att bygga ett nytt lag med tränarduon. Egon Hansen och Pierre Frelen.

När det gäller ungdomssidan har vi haft ca 10 ungdomslag igång under en mängd av år. I de yngre grupperna är det mixat pojkar o flickor. Tyvärr har vi ej haft tillräckligt många flickor för att ha ett rent flicklag förrän år 2000. Det var då flickor 90-91 var tillräckligt många för att kunna spela i flickserien.

På pojksidan har äntligen ledarna Anders "Lillen" Pettersson och Kjell Andersson fått betalt för sitt fina arbete med 88-laget. De vann klass 2A -2003, och spelar i klass 1 år 2004. Även Sören Carlsson skall ta åt sig äran med 88-orna. Han var med om att starta upp laget 1996 tillsammans med Krister Qvil och Thomas Carlström. Vi hoppas att snart kunna flytta upp ännu fler egna unga spelare i vårt A-lag.